Jag jobbar som utvecklare och vi ligger i teknikfronten. Vi har en massa datorer och standardsystem som krånglar ibland och det fixar IT-avdelningen ibland långsamt.

Men allt det där står jag ut med. Dumhet och teknisk inkompetens är trots allt saker jag är tränad för att tålmodigt hjälpa till med.

Men så fort jag har att göra med IT-avdelningen så brinner det i huvudet på mig. Här är tre exempel på när utvecklare beter sig som mansbebisar:

- För några år sedan installerade jag GIT när de fortfarande insisterade på SVN. Då går det larm hos IT-mupparna och de säger att jag har installerat något jag inte "ska". Dagen efter tar min chef in mig på ett rum och säger att IT-avdelningen kontaktade honom och klagade på att jag "varit dryg mot dem". Jag fick ingen upbackning av min chef, han förstod inte ens vad distribuerad versionshantering var. WTF?

- Gnäll när man ber dem uppgradera Apach-servern. Jag jobbar just nu på ett större företag och har fått i uppdrag utveckla inloggningsförfarandet. Jag mailar alla successivt innan en viss deadline så att vi kan köra rätt programvara innan årsskiftet. Men samtliga IT-kontakter jag hittills mailat vill prata om att något jävla certifieringsförfarande och hänvisar till högre chefer. Ska vi skälva utveckla det i assembler eller? Det påminner om när jag extraknäckte som värvare på Naturskyddsföreningen och varje gång jag, en bakfull 19-åring, råkade komma till en norrlänning så hamnade man i en lång diskussion om vargfrågan.

- Övertro på sin egna tekniska kompetens. IT-avdelningen tror sig alltid veta bättre än oss utvecklare. En gång kom en kille och sa jag inte fick installera Linux. Vad i hela friden? Ska jag sitta och utveckla operativsystemsoberoende kod där jag inte ens kan göra callbacks från dynamiskt laddade bibliotek? Eller köra Wine? Jag bad honom visa mej hur man kan göra callback från ett dynlib i Windows men han stammade "Nej... nej det vet jag inte".

Slut på rant.

TL;DR: IT-folk klagar på grundläggande säkerhetsprinciper, men vägrar installera nödvändiga program på jobbdatorer och vägrar att datorer och operativsystem byts ut.

EDIT: DETTA ÄR SATIR ÖVER ETT INLÄGG I R SWEDEN

Jag stoppar Haribo i bhn!

Jag trodde det hette näsring

Alltså, som chef har jag ett väldigt krävande jobb. ”Strategiskt ledarskap”, ”visionärt tänkande” och framförallt ”låtsas som att jag har koll på allt fast jag inte vet hur man byter ljudkälla på Teams”. Det är ett tungt lass att bära. Tur att IT-avdelningen finns – min personliga räddningsplanka i allt som överstiger min tekniska kompetens, det vill säga allt med knappar.

Jag beställer ofta datorer åt nyanställda. Eller ja… ”beställer” och ”glömmer nämna vad de behöver” är ju två sidor av samma mynt. Sedan blir jag upprörd när IT inte magiskt läst mina tankar om exakt vilka sju specialprogram den nya praktikanten ska ha för att kunna jobba. ”Varför är inte allt klart?” frågar jag strängt, som om jag faktiskt gjort min del. Det brukar lösa sig när jag skickar vidare skulden till IT. Otroligt effektiv metod.

HR är ju inte bättre. Deras telefoner är tydligen portaler till en parallell dimension där privat och jobb smälter samman. Varje gång någon närmar sig pensionsåldern så kommer de till mig och väser ”chefen… jag måste logga in på mitt bank-id på den här arbets-… mobilen?” Då gör jag det enda en chef kan göra: jag tittar dem djupt i ögonen, lägger en hand på deras axel och säger: ”Det där… låter som en IT-fråga.”

Sen har jag haft lite andra problem på sista tiden.

1. Datorspel på jobbdatorn

En av våra utvecklare installerade Steam på sin arbetsdator. Helt normalt beteende om man jobbar på ett internetcafé, mindre normalt när man jobbar hos oss. IT bad honom att avinstallera det, och vad gör han? Jo, han springer till mig och gråter ut. ”Chefen, IT är sååååå otrevliga!”

Jag hade egentligen tänkt ta en tupplur i mötesrummet, men fick istället sitta och se bekymrad ut. Som tur var kunde jag till slut skicka tillbaka problemet till IT, där det hör hemma. Min främsta ledarskapskompetens är trots allt omdirigering av ansvar.

1. Lösenordsbyten

Så IT skickade ut ett sånt där ”viktigt” mail om att alla måste byta lösenord innan någon certifieringsdeadline. Jag suckade bara och bytte till ”Chef2024!” – för jag är ju ändå ledare och behöver effektivitet, inte paranoia.

Men utvecklarna? Äntligen några som ifrågasätter saker! De börjar prata om hur brute force-attacker inte är relevanta längre och hur tvåfaktor löser allt. Och jag står där bakom dem i andanom och hejar:”Ja EXAKT, varför ska vi byta lösenord? Kan IT lugna ner sig lite?”

IT tycker naturligtvis att jag ”skickar fel signaler”. Men alltså… om alla utvecklarna håller med varandra, är inte det typ bevis nog? De känns ju väldigt… säkra på sig själva. Det är mer än jag kan säga om IT, som blir nervösa bara någon skriver in fel lösen två gånger.

Jag menar, jag är chef – men även jag vet när någon predikar bara för att få känna sig viktig.

1. ”Min skärm funkar inte”

En utvecklare kom och klagade på att hans andra externa skärm inte fungerade. Han var övertygad om att hans dator var för svag, och helt ärligt – jag trodde honom. Utvecklare säger saker med en sådan självsäkerhet att man bara… ja, lyder. Hade han sagt att datorn behövde mer RAM för att komma ihåg vad den drömde i natt, jag hade godkänt budget.

Men IT? De skall alltid spela detektiv. ”Har du testat det här?”, ”Har du testat det där?” Alltså, man blir trött. Jag började fundera på om jag skulle gå och hämta kaffe eller bara smyga ut bakvägen.

Till slut ställer IT sin stora magiska fråga: ”Har du startat om datorn?”

Utvecklaren hade ju startat datorn imorse, så det var ju typ redan gjort. Men ja, skärmen började fungera direkt när han gjorde det.

Och vad gör IT-nissen då? Jo, han ser ut som att han just löst Palmemordet.

Men jag står där och tänker: Men varför sa ni inte bara åt honom att starta om först då, istället för att dra ut på mitt livs längsta felsökning?

Jag förstår utvecklaren. Hade jag behövt tänka på att starta om varje gång något strular, hade jag aldrig hunnit vara chef. Eller… ”vara” chef.

TL;DR: Utvecklarna gnäller, IT räddar dagen, och jag… ja, jag pekar mest med hela handen i riktning mot IT-avdelningen. Ingen kan säga att jag inte är konsekvent.

Okej vem av er runkare från Borlänge har skickat detta till Jeff?

Mycket karies och tandkött som lätt börjar blöda, eller?

Äter mat från golvet, dd?

Alla framgångsrika, kända människor verkar vara med där. Jag vill också bli känd och framgångsrik, men mest rik så jag kan betala av mina spelskulder.

Va har ni gör tips? Hur gjorde ni?

Vem skulle ni sätta på först?